Malin

När jag blir pensionär vill jag bli som min mormor och morfar.

Under min uppväxt upplevde jag att vi barnbarn hade en mycket viktigare plats tex så kom hela familjen när det var luciafirade på dagis och i skolan.  Jag minns att jag oftast fick följa med mormor och morfar hem efter det varit firande i skolan och dagis, man fick komma hem och äta lussebullar, pepparkakor och dricka glögg. Mormor spelade radio och vi brukade baka tillsammans. Samma sak när det var sommaravslutning i skolan, jag kan inte minnas att vi någon gång måste gå till dagmamma efteråt utan det var som självklart att vi skulle till mormor och morfar.

Jag kanske hade tur som hade en mormor och morfar som gillade att umgås med oss barnbarn. Vi var där väldigt mycket det kändes alltid som dom hade tid med oss och vi var aldrig i vägen eller jobbiga för dem. Med mormor fick jag följa med på vävkurser och hon bukade boka tågbiljetter så vi skulle få åka tåg. Mina föräldrar jobbade mycket så med dom hittade vi inte så ofta på roliga saker utan det stod mormor och morfar för. Morfar gav också oss barnbarn veckopeng och hade en liten svart bok där han skrev upp hur mycket pengar han gett till var och en av oss för att det skulle var rättvist.
På alla lov fick vi var med dem vi slapp gå på dagis och fritids. När mormor blivit pensionär var vi mer där eller dom hos oss än vad jag var hos dagmamma (fritids gick jag aldig på). När jag sedan bestämt mig att jag var för gammal för att vara hos dagmamma kom ofta morfar och mormor ut och tittade till mig när jag kommit hem från skolan, eller tog med mig på äventyr.
Vi var alltid viktigast.

Idag har man inte samma tid med barnen som man hade då. Nu ska man aktiveras i all oändlighet. Det är styrelser hit, kurser dit, resor, hälsa på väninnor, hobbyaktiviteter osv. Jag tycker att skillanden nu är att man gör det själv, man själv är viktigast.
Barnbarnen får snällt vara på skola och dagis för det lider dom inte av.
Kanske lite hårt skrivet men jag tycker man märker det på dagis och skolan nu. Det är oftast full barngrupp från morgonen till eftermiddagen. Mina barn tycker tex det är supermysigt när jag kan korta av deras dagar och dom är upprymda och pratar om det på dagis och fritids. Dom ska minsann få gå hem tidigare.

Jag för min del kan tycka det är lite tråkigt att det blivit så här. Jag blev ju introducerad i så mycket som jag inte blivit om jag inte hade haft dem.
Om man tar ett exempel: mina barn är lite rädd för som som är äldre och kanske inte kan prata ordentligt eller som har något sorts handikapp, och det beror ju på att mina barn sällan träffar sådanna personer. Jag jobbar ju på bank och Peter som säljare. Vi har ju ingen i vår närmast krets som är sjuk eller gammal occh för det mesta är barnen på dagis eller fritids och där finns inte hellre några äldre.
Jag för min del fick ju hänga med mormor när hon var på sina träffar och träffade andra som var kanske äldre och sjukare än henne vilken gjorde att jag kände mig trygg även i sådana miljöer. Sen arbetade min mamma på ett äldreboende och dit fick vi ju också följa med. För oss var det naturligt med annorlunda människor.



Tillsist vill jag bara tillägga att jag saknar dom.