Topp 5 som gör mig glad.
1:a
Lussebullar.
Nått jag jag äta utan att må illa.
2:
Amaryllis.
3:
Snö, vart är du?
4:
Böcker.
5:
Ljus.
Min räddning
En stor kopp kanelte en härlig eld som sprakar i bakgrunden och en spännande bok att drömma sig bort i. Allt detta gör att dagarna går snabbare.
Har mailat med en tjej som också har den här diagnosen och det hjälper enormt. Att veta att jag kommer att må bättre.
Tack snälla du att jag får ställa alla frågor.
Påverkan på levern.
Jaha jag tål inte medicinen. :( Nu ska jag äta kortison 2 veckor och sen börja med nästa medicin.
Tänk att man kan må så här dåligt av att äta fel medicin. Jag har feber, känns som jag har nålar under huden, yr, ingen matlust, trött, huvudvärk och mår så illa.
Tur att dom är så bra på rematologen och att dom tar en på allvar.
Idag har barnens farmor varit här och lagat matlådor. Så nu finns det köttgryta, ugnspannkaka och köttfärssås och spagetti.
Jätte skönt. Under tiden hon var här sov jag i soffan.
Det som känna jobbigast med allt detta är att jag ska alltid vara så duktig och jag har svårt att acceptera att jag inte klarar av allt.
Nått jag måste träna på.
Saknar
Tänk om vi bara bodde närmare varann. Saknar dig.
Densamma
Så idag fick jag masa mig till affären och inhandla lite mat som inte behöver tillagas. Det blev grillad kyckling, bakad potatis, korv med bröd, nudlar och ravioli.
Nåja huvudsaken är att barnen får nått att äta och det ska ju inte var så här för evigt.
Det är som är lite typiskt är att Peter just nu är i Skövde och att jag är själv med barnen som naturligtvis passar på att bli sjuk. Igår kom barnens farmor och var här en stund så jag kunde gå och lägga mig och sova. Välbehövligt.
Nu är det dax att börja med kvällsritualen, kvällsfika, medicin och sagoläsning.
Håller tummarna att barnen är piggare imorgon.
Just! Var på min första provtagning idag och de sa om värderna var dåliga skulle dom ringa och ingen har ringt så det känns ju positivt.
Inibängen och bio.
Nu är det äntligen dax med den nya filmen i twilightserien. Breaking Dawn del 1. Jag har längtat så mycket. Försöker locka med mig någon som vill se den med mig. Tror nog det kommer att gå vägen. :)
(Vart är min Amanda när man behöver henne.)
Det blev ett inlägg med bara en massa svammel idag. Måste bero på tröttheten. :)
Nu dax för Så mycket bättre och vaniljpannacotta med hallon.
Kock, dammråttor och utan ork.
Det var så mycket folk så vantarna som jag skulle köpa fick bli kvar. Kön var så lång att jag bara inte orkade stå där. Hugo som hade besökt kocken ett par vändor var inte alls lika hungrig och trött som vi andra. :)
Dammråttorna börjar hugga efter en och vi har spår efter knuts tassar i hela huset, men jag orkar bara inte städa.
Idag känns städrobbot som en bra investering.
Nu ska jag försöka engagera mig i tvätten så vi i alla fall har nått att ha på oss. Ha en härlig torsdagkväll.
Appen
Hittade en ny app till iphonen idag. Den kommer att rädda min tid här hemma. Jag tycker om att läsa men jag tycker det kan vara svårt att hitta böcker framför allt på biblioteket.
Appen heter Boktipset och där lägger man in sina egna betyg på böcker som man läst. Viktigt att man inte bara lägger in på dem man tycker är bra utan också på böckerna man inte tycker är så bra.
När man sedan gjort det på minst 15 så får man tips på böcker som passar dig. Perfekt. :)
Så imorgon är det dax att uppsöka biblioteket och testa.
Idag har jag inte haft lika ont i huvudet av medicinen men jag har mått så illa. Allt är värt det om bara värken försvinner. På torsdag är det dax att öka dosen gruvar mig lite men hoppas kroppen vant sig lite i alla fall.
Jobb
Idag var jag och jobbade kväll. 4 timmar som kändes så långa. Det känns lite som man är gravid av tabletterna. Jag mår så illa hela tiden. :( Jag sa till att jag har mycket lättare att jobba på förmiddagen. Är lite piggare då så imorgon blir det 8.30 till 13.
Ska ta paus för att äta lunch. Det blir så sent annars om man ska äta när man kommer hem. Ska ringa till sjukgymnasten imorgon och kolla om jag kan komma dit och få något träningsprogram. Nu ska jag krypa ner i sängen och hoppas få lite mer sömn än natten innan.
Salazopyrin
Jaha då var det fjärde dagen med den nya medicinen. Mår inte så jätte bra. Är yr, mår illa känner mig trött och slut. Hoppas det går över snabbt. Doktorn sa att man kunde må så här i början. Har just nu så enormt ont i lederna så jag måste ta lite smärtstillande på sidan om.
Tänk bara att få sova en natt utan värk skulle kännas fantastiskt.
Är lite nervös att gå på jobbet på måndag. Känner inte mig helt trygg i att vara sjukskriven på halvtid. Jag känner mig som en svikare gentemot de andra. Jag vill ju så mycket men klarar inte av det just nu.
Sjuk? Jag?
Jag är en envis en med massor av vilja så jag bestämde mig att detta skulle inte påverka något. Jag vill utvecklas i mitt jobb och vill inte att detta ska stå i vägen för en ev karriär.
Jag bestämde mig tidigt att inte visa hur ont jag har och bara härda ut när smärtan blev som värst.
Så sagt och gjort jag har kämpat på. Försökt med olika hjälpmedel, smärtstillande mediciner, laser och tom kortisonspruta, men trots detta har jag nu kommit till en punkt när det inte går längre.
JAG ORKAR INTE.
Hjärnan känns inte som min. Det gör bara ont, ont, ont en smärta som ilar kan inte tänka, får inte sova ordentligt är en arg mamma, alltid trött, har inte lust att göra någonting. Kan inte låssas längre.
Jag måste vara sjukskriven. Känns overkligt, vill inte!
Har inte berättat för någon innan hur dålig jag varit (eller bara mina närmaste i familjen har vetat detta). Men nu är allt ute i det öppna, det känns som jag nu har spoljerat mina chanser att avancera i mitt yrke för vem vill satsa på mig? Jag har ju en kronisk sjukdom.
(Jag vet att jag kommer att bli helt bra och det inte kommer att hindra mig men ibland känns det bara så.(
Jag känner mig ledsen och har en känsla av att ha förlorat. Att jag har svikigt framför allt mig själv. Känns som om min starka sida "kämparen" bara är en bluff. Att jag på något sätt också är en bluff.
Det känns som jag har tappat kontrollen och att sjukdommen har tagit över. Värken tränger sig in och gör sig påtaglig varje minut. Jag som alltid varit så stark. Hur kunde detta hända? Hur gör jag nu när allt står på ända? Hur kommer jag ur denna cirkel?
